Kapitel 4

Efter Ramunders rådslag i tornrummet pilade Junker ner till festsalen och samlade ihop ett dussintal av sina unga scouter som inte hade festat om för mycket på mjöd och festmaten. Resten av hans folk var upptagna i festligheterna tillsammans med alla andra. Ty detta uppdrag trodde Junker kunde vara både spännande och farligt, därför vände han sig till sina yngre scouter som inte hunnit bilda familjegrupper som kunde bli satta utan försörjare utifall något hände dem under detta viktiga uppdrag. Han tänkte att deras tid i festsalen må komma åter mången gång till.

De samlades utanför vapenkammaren och Ramunders halvjättar Fyn och Halvdor ledsagade in dem till rätt bord där deras bågar och koger låg snyggt uppradade. När de fått sina vapen och bälten med knivar och vattenpluntor begav de sig ut i den kalla vinternatten.

Vid vaktstugan som låg utanför Ramunders borg satt Junker med sina byfogdar som alla var pålitliga män, samt en kvinna. Den låg belägen en griseblink utanför den stora porten till Ramunders borg. I den fanns alltid en vaktstyrka på 100 man ur Ramunders egen vakt, redo att försvara borgen mot alla tänkbara fiender. I vaktstugans samlingssal satt vaktchefen och hans adjungtant. Inatt var det rövarchefen Bellruk som tjänstgjorde, han rensade ett av borden närmast den öppna spisen. Så det blev plats för Junker och hans manskap.

De satte sig runt det stadiga ekbordet och värmde sig i brasans sken. Adjutanten Hallgrim beordrades att få fram förnödenheter i rödrappet åt junkers alla scouter, så de skulle klara sig en vecka på vandring. Samt varma fällar så ingen skulle behöva frysa. Det fanns ingen tid för alla scouter att nå hem för att utrusta sig för en dylig strapats.

Hallgrim ropade snabbt till sig alla scouter som fick kliva in i vaktrummet medan vaktstyrkan beordrades ut för att kontrollera borgen yttervärn. Väl på plats i vaktrummet dök det upp en hel tomte-armé utrustade med nål och tråd, på mindre än en tjillevipp hade alla scouter som nog var ett 70 tal blivit uppmätta från topp till tå.

Sedan försvann tomtarna lika snabbt som de dök upp, för att rusa in i de inre regionerna av stugan och sy upp pälsar och fotbeklädnader som lämpade sig för vinterspaning. De små gråtomtarna är väldigt snabba med nål och tråd och tog hand om alla skinn och pälsar från borgens slaktade djur. De var och fungerade som Ramunders skräddarskrå och var vana att klä upp Ramunders rövare. De förfogade över en oändlig mängd skinn från skogens allehanda djur, som fällts till föda. De fanns allt från ekorrskinn till myskoxar, blandat med kanin, ren, älg, hjort, björnskinn samt ett litet antal bäver, mink samt hermelinskinn. Hermelinskinnen och till viss del även minkskinnen användes bara till de finaste dräkterna och festmantlarna, som bara Ramunder godkände.

På bara ett par timmar var alla scouter upprisslade i de vackraste pälsverken som gråtomtarna hade sytt upp på väldigt kort tid. Med tjocka stickade tröjor av finaste angoraull från de tusentals angorakaninerna som fanns i tomtarnas kaninfarmer hade stickats av flinka tomtenissor. På fötterna hade de fått skinnstövlar som både värmde och var så fluffiga av tjockaste myskoxskinn att de kändes som om de svävade ovan mark, samt att de inte lämnade några spår efter sig på marken.

Snart hade natten blivit till morgon och scouterna var redo att följa sina överordnade upprustade i nya vinterkläder och var sin välfylld ränsel med bröd, torkat kött och fyllda mjödpluntor.

Junker satt med sina närmaste och vaktchefen runt det stora bordet framför brasan, han berättade om Ramunders farhågor och bad sina trogna vapendragare att speja i alla väderstreck efter ondsinta ting eller väsen, samt att leta efter Lloongkåpa. De skulle under inga omständigheter få bli upptäckta av eventuella otyg och hamna i stridigheter utan endast spana och smyga tillbaka för att rapportera vad de sett.
Det var inte deras sak att gå i krig utan om så var skall Ramunder och de Vises råd besluta om vad som behövs göras och skicka ut stridsdugliga förstärkningar.

Hilldur från Undenstammen, du tar med dig två dussin scouter och beger dig norrut från Ramuders borg och täcker upp området mellan mittskär i väst till södra delen av Kilsbergen. Janke Yrtofs från Tinges, du och dina scouter går västerut bort till den stora Vänern. Åjja Binkeböj från Tissen drar söderut. Freja och jag tar resten och söker av Vätterns strand åt öster. Vi behöver inte gå längre än 4-5 dagsmarscher iväg men hinner ni till rikets utkanter så gör det igenting. Längre än så hinner vi inte vandra i alla fall. Se till att åtminstone en duvjägare och en skriftlärd finns i varje patrull så ni kan nyttja brevduvorna för att skicka tillbaka rapporter till vaktchefen. Ramunder väntar ivrigt på dessa rapporter. Sänd en duva var sjätte timma med de observationer ni gjort.

De bröt upp från bordet och begav sig ut till sina mannar. De stod och väntade på sina härförare. Hilldur, Janke, Åjja och Junker med Freja drog till skogs med sina följen i alla väderstreck.