Kapitel 6

Roman Skalder den vise och skriftlärde som vandrar mellan kungarikena lär kunna om inte alla så åtminstone de flesta sägner som någonsin florerat i historien.Den här kvällen satt han runt lägerelden med Janke Yrtofs och han scouter och hade berättat historien om hur Ura dräpte den stora Alfa-ulven, som sedemera blev en skinnväst till den mäktiga krigaren.
De ivriga scouterna som andäktigt lyssnat på Roman Skalder satt länge tysta och funderade över den sägnen de nyss hade fått höra.
Brasan hade nästan falnat och den röda glöden glimmade. Alla förväntansfulla åhörare satt stilla och funderade och tomglodde in i lägereldens glöd.

Till sist kunde inte en liten plirögd scout vara tyst!
Scouten bröt den magiska tystnadens skimmer … med en fråga som troligen grodde i allas tankar … Vad eller vem var det i knytet? Vem sydde västen? Hur slutade jakten? Kom han fram till Kongsvinger och Hasse Blåtand?

Jodå nog vet vi vem det lilla knytet var sa Roman Skalder, eller hur?
Nej inte vi, svarade flera av de små scouterna.
Jasså, säger ni det!
Men du Janke, din gamla kanalj har väl träffat henne flera gånger.
Har jag? sa Janke Yrtofs, och såg alldeles frågande ut!
Jo! det vill jag lova, sa Roman.
Det vet jag inte för nu är jag inte riktigt säker på vem du syftar på! sa Janke.
Jasså! Inte ens du vet skrockade Roman så den runda fryntliga figuren studsade upp och ner på stocken där han satt.

Nåväl timmen är sen och vi borde sova, men det är klart att jag lite kortfattat kan berätta fortsättningen på den natten då Ura dräpte vargfar i Kongsvingerskogarna.
Lägg på mera ved på brasan och grilla på lite mer kött så ska jag fortsätta historien om Ura och Skaga …